Någon dag hit eller dit

Jag är jättemammig. Jag är en sådan som tycker det är jobbigt att inte prata med mamma varje dag. Det kan hända att det inte finns så mycket att säga i telefon dagligen, men jag gillar att vara tyst i ett samtal med henne om inte annat.

Jag är jättemammig. Jag kan bli jätteirriterad på min mamma. Om hon ska hjälpa mig att packa en väska är den alltid dubbelt så tung som om jag hade packat den själv. Varför? Min mamma tycker att det är helt relevant att packa ner lite extra om man ska bort. Att det sedan är sådant som man inte använder, ens när man är hemma, spelar ingen roll. Min mamma kan vara rätt tystlåten - till dess att det blir något bra program på TV:n - då börjar hon prata oavbrutet. När mamma klipper gräset däremot ska man inte så mycket som existera - för då är hon är i stånd att mörda - så länge det inte är grannen till höger, grannen till höger är hon trevlig mot, men mig kan hon då betala för att bli av med.

Jag är jättemammig. Min mamma får saker gjorda - hon kan vänta med dem, men helt plötsligt gör hon dem bara. Som att skaffa en utbildning. Hon väntade, väntade lite till och rätt som det var hade hon slutat på sitt jobb för att plugga till lärare och bli den bästa i sitt yrke. Hon jobbar några år när hon bestämmer sig för att plugga lite till - en liten magisterutbildning - vid sidan om, utan att trappa ner på sina 150 procent jobb. Eller som att bli politiskt aktiv. Helt plötsligt stod hon på en lista och går helt plötsligt på flera möten i veckan - utan att trappa ner på sina 150 procent jobb. Min mamma jobbar minst 150 procent, är engagerad i varje elev hon har, sitter som förtroendevald lite här och var och har två hundar som alltid har hennes uppmärksamhet.

Jag är jättemammig. Mest för att min mamma är den hon är. Inte för att det är någon dag hit eller dit.